..kommer nu berättelsen om Simon Brunni och b-lagsmatchen!
Harkel, host host. Det var en alldeles vanlig söndag, för oss alldeles vanliga människor, för Simon Brunni var det söndagen med stort S, söndagen med chans att visa upp sin fantastiska (och otroligt väl dolda) talang. Fotbollsådran i Brunnis panna bultade hårdare ju närmre klockan tickade tiden för samling. På utsidan såg han ut som vanligt, vi andra såg det inte, men Brunni var totalladdad för match! Varenda muskel var på helspänn och hade vi bett honom springa 100 meter och tagit tiden på honom hade vi nog klockat honom på en sisådär 23, 24 sekunder. Och det ni, det är bra för att vara Brunni.
För att det inte ska råda allmän förvirring så skippar vi resten av samlingen, ditresan och omklädningsrumssnacket, vi hoppar direkt in i handlingen ute på planen, vid uppvärmningen. Brunni står och laddar bössan, siktar noga, han är nog inte mer än fem, fem och en halv meter från mål. Martin står vid sidan om och tänker, detta, detta blir ett hårt skott. Brunni skrek "kolla in det här!" trippade, nja, stapplade ett par steg och klippte till. Vilket sko.. vilken rensning, tretton meter över och jag tror man kunde höra ett par grenar knäckas. Brunni fortsatte uppvärmningen med ett tiotal liknande skott, men han tappade aldrig modet utan fortsatte att försöka stänka dit bollarna. Hopp, hopp i tiden. Brunni börjar matchen på bänken och ser där Norra Tång gå fram till en 3-0 ledning. Allt hopp verkar vara ute.. men då!
Brunnis moment!
Pontus fick en smäll i första halvlek och tvingas utgå i paus. Brunni får beskedet att han ska spela. Han ser ut att tappa färg för ett ögonblick men finner sig snabbt och drar på sig tröjan och är redo för spel. Andra halvlek inleds med avspark för Vissefjärda och Brunnis första bollkontakt. Brunnis första riktiga ingripande i spelet blir snacket som han står för vid Lucas långboll längs kanten, "Slå den Lucas! Slå den!" Bollen är bra och går ut mot hörnflaggan, perfekt för ett inlägg. Brunni är tröttkörd efter de tre inledande stegen på löpningen som består av totalt kanske tretton, så tyvärr rinner bollen förbi och ut till inspark. Men alla som befann sig på planen just då vek sig dubbelt av skratt då de fick se Brunni in action. Varför kan jag inte förstå, han gjorde ju allt så bra. Men han räckte inte bara till helt enkelt. Matchen fortsätter i ett rasande tempo, Brunni står mest och tittar på och skriker efter boll eller på domaren, eller skriker på domaren gör han inte. Han säger "ojoj". Vid ett tillfälle befinner sig Brunni på mittplan med bollen vid fötterna, han har yta att avancera och tar ett par steg framåt, genast är den stenhårda bevakningen där igen och Brunni får se sig omringad av två stycken Norra Tång-spelare. Men skam den som ger sig, Brunni försöker sig på en Zidanesnurr, lurar bort den första spelare, snubblar på bollen, den andra spelaren blir skräckslagen av en 110 kilos vild best komma snurrande i obalans och slänger sig åt sidan, och bollen, ja den befinner sig vid fötterna på Brunni genom hela konststycket. En klassiker har skapats.
Brunni överraskar oss alla med sitt briljanta passningsspel under hela matchen och lyckas sånär få en assist då han spelar fram Filip som tyvärr inte får iväg ett tillräckligt bra skott. Men totalt förvånade blir vi när, hör och häpna, Brunni gör mål! Och det var vackert också, han fick ett inspel, snett inåt bakåt och hade bara målvakten kvar att överlista, och själv med honom gjorde Brunni inget misstag utan placerade säkert in bollen i målvaktens högra hörn. Varför såg vi så förvånade ut? Det såg ju ut som om Brunni hade gjort detta hundra gånger innan! Och att han kunde göra det hundra gånger till! Brunni hade nu spelat till sig en nästan given plats i b-laget. Trots att han inte spelat fotboll på en sisådär 3 år.
Det finns så mycket att säga om denna match och framförallt denna person. Jag hoppas att man stöter på honom mest hela tiden och får utbyta ett par fraser. All heder åt Brunni, Vissefjärdas förvirrade son.
No offence Simon, en anekdot, kan vara lite påhittad. ;)
Nu sitter jag här och är dödstrött. Har kommit hem efter mitt första riktiga nattskift och borde egentligen sova. Men jag lovade att jag skulle prata med Mikaela så nu gör jag det. :) Mikaela får komma hem tidigare! Jaa! Hon kommer på släktkalaset! Jaa! Hon får se mig spela i Vissefjärda! Jaa! Allt blev himla bra helt plötsligt. Jag saknar dig massvis Mikaela och längtar tills du kommer hem igen.
Vilket blir lite tidigare än planerat..
tisdag, maj 22, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Otroligt bra skrivet, kan tro att jag själv skulle skrivit det, det är helt sant:) Mycket stämmer, vill dock tilägga en sak angående min vikt, den är inte 110 den är 125 kg (om vågen på pvb stämmer)
Jag tycker också du skriver bra, fast det var långt så var det kul å läsa..:) har du å simon gått å blivit lite småförälskade..?? :D:P
Grymt bra skrivet, fortsätt så!
Skicka en kommentar